Ja nu e det tungt...psykiskt. Igår fick vi reda på att mormor aldrig mer kommer vakna upp utan att hennes kropp kommer att lägga av. Om det blir nu eller om 6 månader återstår att se. Vi är nog alla överens om att vi hoppas det går fort. Som det är nu har hon inget värdigt liv och är inte medveten om vad som händer utanför.
Igår kom tårarna konstant i perioder och till slut frågade Oliver mej varför jag var ledsen.
Jag sa att jag va ledsen för att gammelmormor aldrig kommer att bli frisk.
Han torkade mina tårar och sa - Nu så mamma...nu blir det bra. Jag älskar dej.
Förhopningsvis hinner men bearbeta allt detta så att det mesta är klart när det väl händer men det suger som fan hela situationen. Hon hinner inte ens träffa sitt nya barnbarns barn :-(
Det finns så många människor som förtjänar att dö pga hur dom har levt sina liv men inte min MORMOR.
Kommer alltid att älska och sakna dej mormor...


